Nu har vi varit på en rejäl långresa! Femton dagar i husbilen, det är rekord för oss. Det har gått förvånansvärt
bra att samsas två vuxna och tre hundar – hmm, och diverse inköp längs vägen – på den väldigt begränsade ytan
i husbilen. Men, det märktes igår kväll när vi kom hem att vi alla var lättade över att få lite mer yta att röra oss på –
flickorna har provlegat lite varstans och flyttat runt och verkat allmänt nöjda.
Vi har varit i Nederländerna och Belgien, har haft otrolig tur med vädret och kunnat njuta av en och annan promenad
i sol och tvåsiffriga temperaturer. En regndag, två blåsiga nätter – f.ö. fint tills i måndags kväll när vi åkte över
Öresundsbron och stannade över natten på Råå ängar utanför Helsingborg, där var det storm så husbilen svajade
och regnet piskade från alla håll. Ack Sverige tänkte vi då…   🙂
Anledningen till resan var såklart hundutställningar.  🙂
Fyra, närmare bestämt…
Den första i Amsterdam gick sådär. Mimmi och Sunny fick båda excellent men vi var upprörda över att en gul hund
med brunt huvud gick och slog oss – det är inte en godkänd färg i Sverige. Enligt en belgisk bekant som träffat på
hunden och dess ägare tidigare var hunden så otroligt smutsig av att ha legat i sin egen urin – plockas tydligen bara
in för att åka på en och annan utställning. Det låter inte klokt. Här hemma hade de flesta domare skickat ut den utan
bedömning för att den inte var i utställningsskick – om det nu var smuts och kiss som färgade hundstackaren…   😕
Hörde samma dag att flera avstod från utställningen på söndagen, de visste redan vilken hund som skulle vinna
eftersom ägaren var vän med domaren. Tyvärr visade det sig stämma, våra flickor fick very good och good. Vi surade.  😡

Sen hade vi fyra semesterdagar innan det var ytterligare en utställning i Nederländerna. Där träffade vi först på en
svensk domare som var den första som dömde Mimmi och Sunny på en inofficiell utställning. Vi småler fortfarande
när vi tänker på hans formulering om att Sunny var lite för rund…  ”Lever ett gott liv.”  Visst är det härligt!   🙂
-Nå, han dömer inte ’grupp 8’ på officiella utställningar så det var inget domarfjäsk att prata med honom.   😉
Vi träffade istället en väldigt trevlig nederländsk domare, gissningsvis hustrun till den som dömde perrospecialen i
Tvååker i somras. Hon tyckte mycket om våra fina tjejer och var imponerad över deras temperament och tillgänglighet.
Roligt att höra!  🙂
Matte borde nog inte vara med på bild egentligen – men Mimmi är fin!  🙂

 © KYNOWEB – http://www.kynoweb.com/ – Photo by Ernst von Scheven
Sista utställningen var i Bryssel dagen efter så det blev kvällskörning till Belgien. GPS är fint, vi kom direkt till parkeringen utan minsta felkörning. Flickorna och jag var ute och kollade omgivningarna på nattkröken – kändes lite oroligt, det var
mycket folk ute och ’vimlade’ på gatorna.
Sanslöst mycket hundbajs på trottoarerna på väg till hundutställningen, ingen bajsplockartradition där inte!  🙁
Välordnat inne på hundutställningen, gott om plats för burar och stolar – det var ju första gången i Belgien så vi var lite
extra uppmärksamma på hur det var arrangerat – och det var alldeles utmärkt.
Det var tio perrosar, den kissgula hade utökats med en likadan till…  Det var 6 st. i öppenklass, tre hanhundar och tre
tikar – men bara EN som fick excellent av de sex. Gissa vem…?  Vann gjorde en champion så chansen finns faktiskt att
den inte behöver sitt certifikat – i så fall KAN Mimmi få ett certifikat i Belgien också. I så fall kommer det neddimpande
ett brev framåt februari när jag antagligen har glömt det hela. Men; hoppas-hoppas.  🙂