Morgonpromenaden idag var blöt. Flickorna är vattenhundar och matte är vattenmänniska men…
Det första kullblåsta trädet gick fint, det låg på backen. Den första vattensamlingen på vägen gick att
undvika, hittade ett ställe att gå där det var lite torrare.
Sen började det. Så mycket vatten på vägen att det sköljde in i skorna ovanifrån – blä, usch och brrr.   🙁
Nästa två trä´n som vält var för höga för flickorna att hoppa över, för låga för matte att kravla sig under,
för nära vägen för att jag skulle våga släppa mina frihetslängtande tjejer som varit så duktiga på att hålla
sig inne och lugna i flera storm- och regndygn.  🙁
Nåja, det tog en stund men vi kom förbi hindret. Vi fortsatte i mörkret, då började pannlampan lysa allt
svagare och slocknade sen. Suck.
Vart tog det positiva vägen?  Hmmm.
Det regnade inte på oss.   🙂
Flickorna fick springa och lorta ner sig av hjärtans lust i vattenfyllda diken längs vägen.   🙂
Trä´na vi var tvungna att ta oss över respektive under var inte granar.   🙂
Skorna torkar säkert så småningom.   🙂
OCH – om två veckor har det vänt och vi går mot ljusare tider!!  Härligt!   😀