-Jaa, så känns det.
Pyret, KissInger, Lenina, Viktor, Kent, Ludde, Svea, Frida, Werner, Clara, Börje och Beda. Stort tack till er alla som jag fått förmånen att känna, dela hem med och älska under de senaste 44 åren. Igår var första dagen jag inte hade någon katt – och det var tomt och det var hemskt.
Tack också till Dayan, Emil, Lisa, Nisse, Elin, Sofia, Rasmus, Pontus och Hugo som bott hos Mor under samma tid – ni har också varit/är älskade och har gjort skillnad i världen. Hoppas att alla ni 19 som gått före nu tar hand om lilla Beda som varit en sån modig och duktig katt 1999 08 04 – 2017 01 21.
Beda har flyttat flera gånger, hon har pendlat mellan Floda/Stenkullen/Kalmar och hon har samexisterat med Sonica i många år. De senaste åren har hon levt med Bubblan och välkomnat alla våra 28 valpar, älskat att umgås med Mimmi och Sunny och godmodigt funnit sig i deras lite opolerade sätt att kela med henne. På senare tid har hon varit tvungen att vara husvakt när vi varit på långa utställningsresor. Har fått berättat att hon minst två gånger om dagen varit uppe och patrullerat och kollat ifall vi (äntligen?!) kommit hem igen, har det varit varmt nog har hon sovit i sitt älskade uterum – annars gått ner till ’mormor’ över natten för att på morgonen gå upp och kolla igen….
Den katt som ska ta över efter Beda får ett tufft uppdrag och stora stövlar att försöka fylla. Inte nu – idag gör det för ont – men så småningom.
Det blir spännande att se om det kanske äntligen blir en katt med den där färgen jag så länge önskat – eller om det kommer någon hit och säger ”nu är jag här, älska mig!”. Det går bra vilket som och om det är kille eller tjej spelar heller ingen roll, men katt kan jag inte vara utan…
Som det står på Werners bild på kylskåpet ”Sorgen är kärlekens pris”. Tidigare har jag varje gång jag förlorat någon sagt ”aldrig mer, jag klarar inte av förlusten och sorgen efteråt”. Idag säger jag…  Jo, jag vill försöka igen – priset är högt men det är värt det.
  

  
     Tack Beda.