Att välja att hoppas…

Egentligen skulle jag skriva att det gått åt skogen.
Resan till Dalarna där Mimmi skulle paras gick inte som vi hoppats på så det är inte troligt att det blir några valpar.   🙁
Samtidigt hör man så ofta om saker som inte borde vara möjliga – men ändå händer.
För egen del har det faktiskt hänt mig. För 29(!) år sedan fick jag låna ett halvblodssto. Chansen att hon skulle kunna få ett friskt och levande föl var ungefär 5 % efter att hon först fått ett blint föl som tvingats avlivas vid tre dagars ålder, sedan kastat då hon var i 7:e månaden vid andra försöket. Nu var hon 12 år och hade en fysionomi som gjorde att hon lätt drog på sig bakterier och infektioner i underlivet. Jag fick låna ’Flingan’ och försöka se om det kunde bli ett föl till mig.   🙂
Både stoets ägare och jag var med vid betäckningen, det var så spännande!
Sen var det nästan en månads väntetid tills det var dags för ultraljud. Joo, där fanns något !  Sen kom den långa väntan och oron att något skulle gå fel – det hade ju gjort det tidigare.
Den första sparken mot mitt öra genom Flingans mage var magisk.   🙂
Den 3:e juni 1989 föddes hon, mitt lilla underverk Sonica. Hon var fullständigt perfekt!
Det var oroligt ett tag – Flingan var inte så intresserad av att vara mamma, hon hade ju inte så mycket erfarenhet.
För att inte sväva ut för långt…  Jag fick förmånen att vara med Sonica från hennes första andetag till det sista och jag kommer alltid att sakna henne. Vi fick 24 år minus 3 veckor tillsammans.
SONY DSCSONY DSCSONY DSCSONY DSC

Nu sörjer jag valparna som inte kommer. Men…
Hundar som knappast mötts, hundar som fysiologiskt inte borde kunna, hundar som inte beter sig som ’man ska’ men det blir valpar ändå.
De här två hundarna var otroligt fina ihop och matchade varandra utmärkt. Båda var villiga, tiden var rätt och det gjordes många försök. Jag väljer att klamra mig fast vid det lilla lilla halmstrået att det kanske kanske ändå kan ha blivit tillräckligt mycket ’närkontakt’ trots att det inte blev så som vi ville, trodde och hoppades att det skulle bli.
Jag väljer att hoppas…

Fortsättning följer.

 

Vem är Björn och vem är Benny…?

-Ja, man skulle väl nästan kunna undra. Eller hur ?   😮

SONY DSC    SONY DSC    SONY DSC
Melker, som på nyårsafton fyllde 7 månader tillsammans med de andra Filurerna, är en kopia av mamma Sunny.   🙂

SONY DSC    SONY DSC    SONY DSC    SONY DSC
Det var så härligt att se honom frisk och sund och otroligt söt efter att han haft otur som liten.
Lika som bär…  …och lika ljuvliga!   🙂

 

Sunny tränade matte…

SONY DSC    SONY DSC    SONY DSC
Matte har köpt sig ett nytt objektiv till kameran. Hoppas hon lär sig använda det lite bättre så småningom…     😮
SONY DSC    SONY DSC    SONY DSC
Det blev till att springa och hämta bollen många gånger för att matte skulle försöka få in skärpan…   😕

SONY DSC    SONY DSC    SONY DSC

Till slut fick det vara nog. Tur att Bubblan missat en del godisar på sitt paradisfält i Smedjebacken !   🙂

Bubblan har varit i paradiset.

Bubblan trodde inte det var sant – ett helt fält fyllt med godis !   🙂
Det var nog årets höjdpunkt för henne, superrolig aktivitet för den matfriska Bubblan.   🙂
SONY DSC    SONY DSC    SONY DSC

SONY DSC    SONY DSC
Smedjebacken i Dalarna, det är Bubblans paradis det.   🙂

Mimmi i Gorinchem

BOB, CAC, CACIB…  …många bokstäver blir det.
Såhär såg Mimmi ut efter utställningen i Gorinchem, Nederländerna.
mimmi_gorinchem_20161217_165448
Nu är hon hemma och laddar om batterierna tills den 27:e december då det är dags för nya äventyr.   😉