Om våran matte kastar ut mat till våra änder måste det väl vara meningen att vi ska simma ut
och hämta in åtminstone frallabullarna – eller..? 😉
Ni är väldigt välkomna åter, små ’andarna’… Det är lika trevligt varje år att ha er liggande nere
i viken – hojtande om/när frukosten blir försenad… 🙂
Jag vill gärna tro att det är ättlingar till de änder som sällskapade Sonica om somrarna….
Du fattas mig, min älskade gamla jättehund!